VHS-spelaren introducerades av JVC 1976 och blev snabbt det dominerande formatet för videobandspelare, även om Betamax, som lanserades av Sony något tidigare, egentligen hade bättre bildkvalitet. Anledningen till att VHS vann marknaden handlar mer om praktiska och kommersiella faktorer än tekniska:
- Längre inspelningstid: VHS-band kunde spela in upp till två timmar från början, medan Betamax-band ofta bara räckte i en timme. För konsumenter som ville spela in hela filmer eller sportevenemang var detta avgörande.
- Licenspolitik: JVC licensierade VHS-tekniken öppet till flera tillverkare, medan Sony höll Betamax mer kontrollerat. Detta ledde till fler VHS-maskiner och band på marknaden, vilket skapade ett större utbud för konsumenterna.
- Pris och tillgänglighet: VHS-maskiner blev ofta billigare och mer lättillgängliga än Betamax, vilket gjorde att fler hushåll valde VHS.
- Videouthyrning: Videobutiker föredrog VHS eftersom formatets längre inspelningstid passade bättre för filmer och eftersom utbudet av VHS‑titlar snabbt blev större.
- Proffsbranschen: Trots att VHS vann i hemmen valde professionella TV- och filmproducenter att fortsätta utveckla Betamax, framför allt i formaten Betacam och Betacam SP, på grund av dess högre bildkvalitet och stabilare signal. SVT och TV4 använde Betacam under lång tid. Det var först på 1990‑talet som deras system började digitaliseras: Digital Betacam (DigiBeta) introducerades 1993, och DVCAM lanserades av Sony 1996. Sony+2Videotape Formats Wiki+2
Trots att Betamax erbjöd bättre bildkvalitet, blev VHS standarden för hemmavideo tack vare bekvämlighet, tillgång och marknadsstrategi, medan Betamax och dess avarter fortsatte som proffsformat under många år.