Getåravinen – svårframkomligt naturreservat
Bakgrund:
Getåravinen vid Bråvikens norra strand är en av Östergötlands mest värdefulla naturmiljöer. Ravinen har bildats under årmiljoners erosion i en geologisk sprickzon och genomkorsas av Getåbäcken, ett naturligt strömmande vattendrag med höga biologiska värden. Området hyser en rik flora och fauna, bland annat havsvandrande öring, flodnejonöga och flera sällsynta mossor och lavar.

Redan under 1800-talet blev Getåravinen ett uppskattat utflyktsmål. Den nedre delen av ravinen utvecklades till parkmiljö och när järnvägen och vägen genom Kolmården byggdes ökade tillgängligheten för besökare. Under slutet av 1800-talet anlade Robert Nobel, bror till Alfred Nobel, en omfattande park med gångstigar, broar, planteringar och vattenanläggningar i området.
År 2014 bildades Getåravinens naturreservat och en skötselplan fastställdes. Syftet med reservatet är både att bevara områdets unika naturvärden och att ge allmänheten möjlighet att uppleva ravinen. Skötselplanen anger att naturmiljön ska utvecklas mot mer naturskogslika förhållanden med ökad mängd död ved, samtidigt som området ska vara tillgängligt för friluftsliv och besökare.
I planen framhålls att stigar ska hållas framkomliga och att åtgärder ska genomföras med hänsyn till det rörliga friluftslivet. Samtidigt ska skogen tillåtas utvecklas genom naturliga processer, vilket innebär att gamla träd och död ved ska bli vanligare.
Under senare år har stora delar av reservatet drabbats av granbarkborreangrepp, stormskador och erosion. Många träd har dött och fallit över stigar och ravinsluttningar.
Den nuvarande situationen väcker frågor om hur balansen mellan naturvård, säkerhet och friluftsliv ska hanteras framöver, samt om reservatets nuvarande skick överensstämmer med de mål som sattes upp när skötselplanen fastställdes.

Norrköpings kommun beskriver idag naturreservatet som ett område med låg tillgänglighet där det finns omfattande partier med döda träd och mycket svårframkomliga stigar. Kommunen uppger att vistelse sker på egen risk och att man undersöker möjligheterna att förbättra tryggheten och framkomligheten i framtiden.